Solen var med oss, vinden var med oss då vi vandrade från kommunens beslutande centrum, Alceahuset, ut i naturen. Vid Röllingby backar möts vi av hästhovars klamp mot marken, ett ljud och en rytm som låter tryggt. Rönnarna är nästan höströda, så fulla med liv och bär.

Samtalen bland oss +20 vandrare är rofyllda. I lugnet möter vi en medborgare som när hon ser att det är Naturskyddsföreningen som är ute och vandrar, upprörd berättar att salamandrarnas lekområden förstördes i samband med Tjurruset 2014 i Åkersberga. Hon undrar: ”Varför gjorde ni inget då?”

Ja, vi människor är som vi är och ibland tappar vi bort kontakten med vår egen kompass, vår viktiga vetskap. Då tror vi en stund att jorden är till för bara oss. Vi vet samtidigt att det bara är när rytmen fungerar mellan alla dessa olika arter – den breda biologiska mångfaldiga väven – som jorden system fungerar fullt ut, likt hästarnas klamp mot marken håller rytmen oss kvar i sadeln. Jorden är verkligen till för alla. Alla som lever här.

Våra beslutsamma steg går vidare. Vi går för att uppmärksamma oss själva och beslutsfattarna om den klimatkris som pågår och den möjlighet människan har att mer vitalt och beslutsamt ta tag i den förändringen som vi redan är inbjuden i, vare sig vi vill eller ej. Våra gemensamma handlingar har tagit oss hit.

Vår vandring har tagit oss ut i ett fantastiskt frodigt landskap. Framme vid Österåkers kyrka vaknar vårt hopp till liv igen.

Det finns nygamla vägar att ta. Här ute är de synliga. Får och getter betar vid Klockarhagen för den biologiska mångfaldens skull. Vattnets viktiga mark och flöde har här främjats på ett både genialiskt och vackert sätt. En viktig våtmark har anlagts vid Garnsviken med syfte att binda näringsämnen som naturligt hindrar dessa från att läcka ut i närområdet och sedan via Garnsviken till en redan övergödd Östersjön. Finurligt finner naturen själv sina klokaste vägar som balanserar upp och renar, om människan är klok nog och främjar hennes naturliga system. Det känns som att vindarna är med oss, starka vitala krafter finns som skapar positiv förändring och värnar vår balans i naturen.

Ljuva toner från spelmän i ”Gånglåt från Äppelbo” ljuder på avstånd och vi når Österåkers kyrka och Prästgården.

Tillsammans har vi sedan allsång med texter om och till vår vackra natur.  En viktig, men svårsjungen visa i 5/4 dels takt sjöng vi så gott vi kunde: ”Naturskyddsvisan” som Åkersbergabon Sven Westman skrev 1994 inspirerad av klimatforskaren och Åkersbergabon, Bert Bolin. Sånghäfte Klimatvandring

Båda aktiva i dåvarande Åkersberga Kammarkör. Bert Bolin var medgrundare av IPCC som tilldelades Nobels Fredspris 2007. Tänk att Åkersberga har en Nobelpristagare inristad i sin historia. Han ligger begravd här ute vid Österåker kyrka. Efter att i sitt värv ha förändrat världens vy och kunskap om jordens centralt viktiga klimatbalans. En högt aktad man i världen och ett meteorologiskt geni säger många. Kanske därav han fick bli den i modern tid viktiga IPCC panelens förste ordförande, vars dokument ligger till grund för Parisavtalet. På Frescati har ett lärosäte fått äran att bära Åkersbergasonens namn ”Bolin Center. https://www.su.se/bolin-centre-for-climate-research/

En värdefull och trivsam söndagsvandring för klimatet avrundas. Tillsammans i takten och sången blev våra röster vackra och fyllda med hopp om framtiden. Kaffet och bullarna som kyrkan bjöd på smakade så gott! Stärkta av vandring och gemenskap efter en rik dag sover vi nog alla gott.