Efter att ha informerat om Tärnanområdet på Kanalens Dag och pratat med folk fick jag lust att se mer av området. Sagt och gjort; jag packade ryggsäcken och drog ut i fält. Här kommer en liten rapport från min fredag i skogarna:

Jag utgick från Domarudden med sikte på Bromseby naturreservat vid Tärnan.

Efter ca 2 km på elljusspåret fortsätter roslagsleden norrut. Längs vägen och inne i skogen ser jag Sveaskogs och skogsmaskinernas framfart, mycket sönderkört och fula spår i marken. Denna skylt (1) hade sats upp. Lite pinsamt, hur kan man åtgärda dessa sår? Någon måste iaf ha sett skadorna och reagerat i första läget, någon som vet vem?

.
Skönt att vandra och röra på sig men efter roslagsleden lyser vildmarkskänslan med sin frånvaro. Hur tänker kommunen? kan man inte göra vandringsvyn mer spännande än så här? (bild 2.) Information och skog, djur och natur hade lyft stämningen och lockat fler att gå leden trots skogsavverkningarna tänker jag och lunkar vidare.
.

Väl framme vid Tärnholm händer någonting, leden smalnar av och leder in i en hästhage, nu börjar det hända saker. Jag kommer snart fram till skogen, Bromseby naturreservat – thank the lord!

Ett djupt andetag. Här har man lämnat naturen orörd. Döda träd och en myriad av liv, skiftande partier av myrmark, hällmarker och gammelskog. Im home! tänker jag och sätter mig ner för att lukta på skvattram. (bild 3)

Efter en härlig vistelse i lugnet och den vackra naturen bär det hemåt igen. Jag stannade även till vid trehörningen. Här träffade jag på en familj som hade övernattat i vindskyddet. Barnen pigga och upprymda över naturvistelsen, de ville berätta om allt de sett och hört. Jag vilar ett tag och går runt tjärnen, finfina områden inom lämpligt gångavstånd. Går det att göra ännu mer lockande? tänker jag.

Jag hoppas att fler tar tillfället att besöka Bromseby naturreservat, det var fröjd och själabalsam!

Text och bilder — Joel Karlsson