Söndagen den 6/5 var jag ute kl 05:00 på morgonen vid Näsudden, det var gökotta med Naturskyddsföreningen. På vägen ut när vi passerade avtagsvägen till Näs gård tittade jag längs med åkern mot norr för att se om det var några rådjur ute på fältet. Den här gången vart det något stort i åkerkanten, det rörde sig ut på åkern, en Älg.  Älgko eller tjur lite för långt bort för att se tydligt. Jag hade tidigare sett gammal älgspillning i skogspartiet, men jag trodde det var en engångsföreteelse.

Dagen efter åkte jag ut igen för att se om jag kunde få syn på älgen. De brukar följa rutiner och vara ganska punktliga. Ja, där stod den i åkerkanten alldeles vid början av åkern vid Johannelund. En älgko, den mumsade på nedhängande kvistar ifrån träden och var rätt obekymrad av min närvaro. Jag satt i bilen.  Är hon dräktig? Hon gick in bland lövträden men kom strax tillbaka ut på åkern.

Jag byte objektiv för ljuset var svagt, solen var just över horisonten, bilderna blev ganska mörka och älgen var rätt nära. Bilderna har datum och tid i sig, när jag tittar hemma i datorn på den första och sista bilden ser jag att älgmöte varade i 22 minuter och det blev 91 bilder, en del mörka och en del med mycket sly. Första bilden var tagen 04:42.

Oftast när man ser en älg är det efter större vägar med långa siktförhållanden, det är svårt att stanna och lyckas man hitta en möjlighet så är det oftast för långt bort och älgen är borta. Det här var något helt annat.

Älgen började gå längs med vägen i åkerkanten åt lite sly och gräs då och då.

Jag backade bilen för jag tyckte mig se på kroppsspråket att hon tänkte ta sig upp på vägen och jag ville inte stå i där med bilen. Ja, man är rädd om den. Kan det hända något?

När den kom upp på vägen ställde den sig framför bilen ca 6 -7 m och tittade, den undrade antagligen vad det var som rörde sig inuti bilen. Älgen var så pass nära att jag inte fick in den helt i bilden och jag var tvungen att fota genom framrutan. Efter en stund fortsatte den över på andra sidan vägen uppför en brant sluttning och sedan var den borta.

 

 

En härlig upplevelse! Tomas Seippel