Loån ligger vid Östanå slott, på vänster sida när man åker ned mot Östanå färjeläger. Området med Östanå slott och Mällby som ligger på höger sida är en gammal kulturbyggd, ett mycket vackert område med fina upplevelsevärden, ett öppet landskap och med långa siktlinjer. Men det är svårt att besöka och röra sig i området, oftast får man nöja sig att uppleva den fina miljön ifrån vägkanten.
Loån mynnar ut i Östersjön norr om färjeläget. I oktober och i början av november leker havsöringen. I år (2016) var vattenflödet extremt lågt, det var ett fåtal honor som lekte. Under två dagar i slutet av oktober, 1 – 2 timmar, såg jag ca 5 honor som lekte. Vattnet var så lågt att ryggfenan oftast syntes över vattenytan och ibland hela ryggen när honan piskade upp gruset för att skapa en lekgrop eller för att täcka romen. En till tre hannar trängdes vid hennes sida under romläggningen. För att se havsöring får man stå stilla eller gå långsamt på grusvägen längs med ån och titta efter rörelse i vattnet eller lyssna efter plask. Jo, där är en och då ser man flera (oftast hannar). Den bästa sträckan är efter den första bron räknat ifrån färjelägret. Här ser man ljusa grusbäddar ifrån vägen. Honan lägger romen i strömmarna för att få syrerikt vatten åt romen som sedan kläcks till våren.
Lekande havsöring, det går hett till, det skummar och plaskar. Det är grunt och man ser grusbäddarna, grovkornigt grus, romen skall trilla ned i mellan gruskornen för att på så sätt skyddas. Honan piskar sedan upp mer grus med stjärten för att täcka rommen.
Två predatorer (rovdjur) vid Loån men det finns fler.
När jag är vid Loån brukar jag åka ned till färjelägret för att titta efter havsörn, har man tur kan man se en. Den här gången blev det en annan upplevelse, där var det något som rörde sig i vattnet utmed stranden. Jag stannade och hoppade ut ur bilen. Den försvann under en brygga utan att jag såg vad det var, efter en stund kom den upp på andra sidan och försvann in i stenfyllnaden, den var för liten för att vara en utter. Den tittade fram kort, det var en mink. Det blev 3 bilder, den fjärde blev bom, då var den borta. Minken har en näpen uppsyn och är nyfiken men är illa beryktad, särskilt i skärgården, där den under häckningstider tar sjöfågel, framföralt fågelungar i hela kolonier men även fåglar som ruvar i markhålor, tobisgrisslor och tordmular. Egentligen är den inte olik fjällräven som gör samma sak i arktiskt miljö, när det är goda tider tar den allt den kommer åt ägg, gässlingar mm och lägger upp matförråd för sämre tider.
En grå häger har specialiserat sig på smolt (öringsyngel) och brukar hålla till i och vid Loån, den jagar öringsyngel som är på väg ut i havet, även den tar allt den kommer åt, men att ta fiskyngel är svårt.
Den måste stå helt stilla på lurpass och avvakta ett bra tillfälle. Det blir yngel kvar. När man går längs med Loån upptäcker man inte hägern förrän den lyfter och flyger därifrån längre upp efter Loån, eller ner mot färjelägret.
Det fanns en förhoppning att fota strömstare och spåra utter, men det blev ingen riktig vinter i år, Loån frös inte till med isvakar och det blev dåligt med spårsnö.
Här är en bild från förra vintern då det var bättre förutsättningar
Tomas Seippel